lu.se

Greenchem

Lunds universitet

Denna sida på svenska This page in English

Om Grön Kemi

Grön kemis historia

1991 Begreppet “Green Chemistry” myntades av kemisten Paul Anastas vid US Environmental Protection Agency (EPA)
1992FN-konferens om miljö- och utveckling i Rio de Janeiro. Agenda 21 antogs.
1995På iniativ av president Bill Clinton började EPA att dela ut ett årligt “the U.S. Presidential Green Chemistry Challenge Award” (idag finns liknande priser i Storbritannien, Australien, Italien, Tyskland och Japan)
1997 “the Green Chemistry Institute” bildades av Joe Breen i USA (2001 inledde man ett samarbete med the American Chemical Society)
1998Paul Anastas gav ut boken “Green Chemistry: Theory and Practice” tillsammans med J. C. Warner (boken innehåller bl.a. “the Twelve Principles of Green Chemistry”)
1999Royal Society of Chemistry i London bildade “the Green Chemistry Network” och började att ge ut tidskriften “Green Chemistry”
2002“Handbook of Green Chemistry and Technology” publicerades
2003MISTRA´s GreenChem program startade

 

 

12 principer för grön kemi[1]

1.  Det är bättre att förebygga uppkomsten av avfall än att behandla eller ta hand avfallet när det väl uppkommit.
2.
 
Metoder för syntes av kemiska produkter ska vara utformade så att så mycket som möjligt av alla ingående råvaror hamnar i slutprodukten.
3. Metoder för kemisk syntes vara utformade så att miljö- och hälsofarliga ämnen används och bildas i så liten utsträckning som praktiskt möjligt.
4.Kemiska produkter ska designas så att de är både energieffektiva och har låg toxicitet.
5.Utnyttjandet av tillsats- och hjälpkemikalier, exempelvis lösningsmedel och separationsämnen, ska undvikas eller minimeras.
6.Miljö- och ekonomiska hänsyn ska tas till energianvändningen. Synteserna bör utföras vid rumstemperatur och normalt lufttryck.
7.Där det är tekniskt och ekonomiskt möjligt ska förnybara råvaror användas.
8.Derivatisering, dvs blockering, skyddsgrupper eller andra modifieringar av fysikaliska och kemiska processer, ska inte göras i onödan.
9.Katalytiska reagens, som är så selektiva som möjligt, är att föredra jämfört med stökiometriska reagens.
10.Kemiska produkter ska designas så att de kan brytas ner i miljön och att de inte skapar giftiga nedbrytningsprodukter.
11.Analys- och kontrollmetoder ska utvecklas för övervakning av de kemiska processerna. Syftet är att förhindra uppkomsten av farliga ämnen.
12.Kemiska ämnen, och i vilken form de används, i de kemiska processerna ska väljas så att potentialen för olyckor, spill, explosioner och bränder minimeras. 

[1] Publicerat med tillåtelse från författaren. Anastas, P.T.; Warner, J. Green Chemistry Theory and Practice, Oxford Univ. Press, Oxford, 1998 i ny översättning (augusti 2007) av Torbjörn Brorson

 

Artiklar om grön kemi

Ritter ”Green Chemistry”
Chem. Eng. News (2001) 79(29):27-34
(conference references, history, The Twelve Principles)

”Chemistry Goes Green”
Science (2002) 297:798-810
(three review articles concerning Green Chemistry)

Eissen et al. ”10 Years after Rio – Concepts of the Contribution of Chemistry to a Sustainable Development”
Angew. Chem. Int. Ed. (2002) 41:414-436



Review-artiklar om industriell biokatalys

Schoemaker et al. ”Dispelling the Myths – Biocatalysis in Industrial Synthesis”
Science (2003) 299:1694-1697
(”biocatalysis as a highly promising area … for the development of sustainable technologies for the production of chemicals (green chemistry)”)

Schmid et al. ”Industrial biocatalysis today and tomorrow”
Nature (2001) 409:258-268

 

Text av Jesper Sjöström, 2003-09-03

Sidansvarig: